När vi sågs första gången var jag ung, men du var något yngre än mig. Du rusade förbi mig snabbt på perrongen. När jag såg dig blev jag hjälplöst förälskad och obeskrivligt tagen. Det kändes som om jag låg ner på marken och blev slagen. När jag såg dig betraktade jag ditt hår som fångades av vinden och det kändes som om jag stod på en bergstopp och svimmade på grund av svindeln. Jag fastnade i ditt nät, för jag blev så förtrollad bunden och jag tappade mitt hjärta i knäet. Jag blev så fäst vid dig att jag varken kunde tänka logiskt eller sunt och för varje sekund som gick kändes väldigt tungt på grund av att du inte fanns hos mig. Vi började sakta uppvakta våra brev på avstånd, men det spelade ingen roll vad jag skrev, för du fastnade aldrig och du förstod mig inte och det var väldigt synd för du anade aldrig hur mycket kärlek det fanns att bara hämta hem. Efter ett tag började allt korrespondera och alla mina förhoppningar som jag hade raserades. Sedan flyttade du någonstans utomlans och du gav bort din hand till en annan man och mina brev dem kom aldrig fram, men mitt hjärta det brann för dig och min åtrå var sann för dig.

Om ni undrar varför texten inte stämmer så gillar jag att göra om låttexter så att man kan läsa den som en historia. Det kommer hända att jag lägger upp fler i framtiden. Håll utkik(: