Skönlitteratur
Kategori: Sajin
Iroke nan tto. Itchi mothago - Like this again. I can't forget you.
Om jag får skriva om romanen lyder den såhär:
Jag kommer aldrig glömma dig, jag kan fortfarande inte lita på någon. Än idag, kan jag inte skicka iväg dig såhär.
Jag kommer att skriva det igen, vår historia kommer inte att avslutas. Jag begraver det faktum att jag lever i verkligheten just nu. Jag skriver om berättelsen ännu en gång och det börjar med att du och jag ler. Om du lämnar mig kommer det att kännas som om jag försvinner in i ett litet rum som inte har någon dörr.
Jag kysser dig som om det inte är något fel. Jag kan inte lämna din underbara närvaro. Det finns inget sådant avslut för oss.
Det står i boken att du ska gilla detta igen, för jag kan inte glömma dig. Jag håller mig fast vid dig, jag tänker inte låta dig gå. Jag skriver om historien i mitt hjärta som inte har något slut och än idag finns vi i sagan och den är fortfarande inte avslutad.
Just nu finns det bara glada historier. De mycket lyckliga berättelser om oss två - som skiljer sig från verkligheten - har skrivits här, det fyller långsamt upp.
Jag springer mot dig och omfamnar dig. Jag kommer aldrig låta dig gå ifrån min famn, jag kan inte släppa taget. Det finns inget sådant som existerar för oss.
Det står i boken att du ska gilla detta igen, för jag kan inte glömma dig. Jag håller mig fast vid dig, jag tänker inte låta dig gå. Jag skriver om historien i mitt hjärta som inte har något slut och än idag finns vi i sagan och den är fortfarande inte avslutad.
Jag kommer att säga det igen, men bara en gång till. Just nu står du bredvid mig. Det är i alla fall vad jag tror.
Jag är en författare som har förlorat sitt syfte. Hur ska jag skriva slutet på min roman? Min egen skönlitteratur.
Jag fortsätter skriva; Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Jag har en varna att sätta ut pennan på det gamla papperet som är vått av tårar. Denna berättelse kan varken vara lycklig eller sorglig.
Just nu skriver jag en sådan lycklig historia, men det finns bara en önskan kvar. I min roman är jag glad och vi är tillsammans. Nu är början och det finns inget slut. Detta kallar jag skönlitteratur…